..Får ni bilder som togs på Åland/Mariehamn.

Irish Coffe @Dinos bar. Btw den enda baren som fanns på åland..

Vi käkade på någon pizzeria som hette typ koti pizza. Gissa vad man fick med till maten? Ett tuggumi, alltså, hahaha.



Studiekamrater från jakans reportagelinie at Dinos Bar.



Filming. Kul, men svårt. Speciellt när det inte finns nått folk.



Innan utgång! @Vandrarhemmet kronan


Party sista kvällen på ön.


Like I said, party!

A little bit of göran by my side!


- Detta är filmerna vi gjorde under veckan på Åland. Vi var svenskar från Jakobsbergs folkhögskola, finnar från Axxell City (finland) och ett par randoms som bodde på Åland. En go blandning haha. Vi alla möttes under samma tak via medieverkstaden.net. Blev även en krönika också, den hittar ni här.

Kollar igenom alla 478 bilder från min systemkamera och digitalkamera. Haha tar en jäkla tid att avgöra om dem är ”ok” eller inte att lägga upp på FB. Dessutom har jag en tendens att lägga upp 10 bilder från ett & samma tillfälle.. Typ 10 bilder från när alla sitter vid ett bort och käkar.. Haha, fattar ni vad jag menar? Blir inte så roligt att titta på, men jag orkar inte avgöra vilken av dem 10 bilderna som är bäst på folket som är med på bilden.


Vi hörs sen när bilderna är klara!

Desperationen är ett faktum.  Bandet Tokio hotell är i Stockholm och tjejerna flockas runt hotellet de ska bo på. Folkmassan smälter likt smör i solsken när killarna kliver ut ur limousinen. Flickorna är i nedre tonåren och medelåldern är runt 14. Kläder med bandets logga syns överallt. flickornas gälla skrik överröstar alla digitalkameror som smattrar för att få den perfekta bilden på Bill Kaulitz, vokalisten i bandet.


''Kiss Bill'' Eller ''Så Nära'' som filmen också heter är en översöt film om Angela, 15, och Arina, 14 som har drabbats av den första förälskelsen i två killar som är frontfigurer i det tyska bandet Tokio hotell. Angela och Arina andas Tokio hotell, deras rum är tapetserat med bilder på popbandet och all deras vakna tid består av att prata om deras mål - att besöka Madame Tussauds vaxkabinett i Tyskland, där en vaxfigur av självaste Bill sår placerad.


Inne på en av Alandicas provisoriska biografer får vi följa deras resa. Planeriningar och övriga lätta tankar om livet. Filmfestivalen Vera är igång på ingenmanslandet Åland. Mindre dokumentärfilmer kommer nu ut i ljuset och upp på vita duken - vissa filmer har premiär, andra filmer är på långa turnéer där dem besöker olika festivaler för att väcka folkets nyfikenhet.  Vera är dock långt ifrån det mest planerande evenemanget på marknaden. På banderollen på torget står det fel datum, i broschyren med filmerna är titlar och namn felstavade, och mitt i festivalen arrangeras en bröllopsutställning som tvingar festivalen att flytta till ett av Ålands gymnasium. Vilket är synd. Filmerna är bra.


''Kiss Bill'' är en dokumentär på 28 minuter regisserad av Emelie Wallgren och Ina Holmquist. Filmen är välgjord med en nätt känsla från första sekund. Den är så söt att man får hål i tänderna efter ett ett par minuter.  Den gulliga känslans av att deras liv är helt okej och medelmåttigt blir inte bättre när man får höra att filmen plockat hem flera priser och Guldbagge-nomineringar.  Skulle aldrig heller kunna se män i övre medelåldern titta på den och se det "fina" i filmen. 


Det ända som inte är fullt med sötma är deras smått psykotiska handlingar när Tokio hotell Kommer upp på tapeten.  Skrik och gråt, tal till föräldrarna att dem inte har något att leva för. Gränsen för hur långt man kan gå är utsuddad och finns inte längre.



Krönikan finns publicerad här också.